I ett 300 år gammalt hus i Gamla stan i Stockholm bor familjen Imberg. Intresset för samtida design och arkitektur ramas in av en miljö som renoverats med omsorg om detaljerna.
Av Cia Wedin
Foto Stellan Herner
På Västerlånggatan i Gamla stan ligger en designbutik startad 1864 av Ida Tekla Sabina Kunigunda Torndahl. Sedan dess har den, och huset, gått i arv på kvinnosidan av familjen.
– Det var vanligt förr att man bodde ovanpå sin butik, berättar Lotta. Men idag är vi ett fåtal som har bostad och verksamhet i samma hus.
Lotta ärvde huset och affären efter sin mamma.
– Det blir en livsstil att bo och arbeta i samma hus. Och att driva affären vidare i en tid när de bofasta blir färre men turisterna desto fler.
Lotta Imberg med hunden Pollux utanför sin butik E Torndahl i Gamla stan, Stockholm. Till höger i fönstret syns Lottas mormorsfarmorsmor Ida Thekla Sabina Kunigunda Torndahl som startade butiken 1864.
I trapphuset finns minnen av dess historia samlade. Brevet visar ägarlängden under 1700- och 1800-talen, tapeten hittades bakom en vägg. Den lilla blyertsteckningen är av Oskar Bergman.
Till ytan är butiken E Torndahl liten, men har ändå över hundra kvalitativa leverantörer. Moderna producenter som Hay och Pia Wallén blandas med spännande hantverk. Affärens mix av ny design och tradition har inspirerat hemma. Men till skillnad från affärens färgeufori råder i bostaden en monokrom gråskala.
– Det rum vi vistas mest i är den gamla salen. Vi är alltid där utom när vi sover.
För att skapa en lugn bas till det intensiva familjelivet har Lotta och Henrik hållit inredningen enkel och jobbat med en mild grå kulör som förändras och skiftar med ljuset.
– Soffa från Hay, en Ikeastol här, loppis där … Det handlar om att ha en tillåtande miljö, så att barnen och hunden kan leva fritt.
Av Cia Wedin
Foto Stellan Herner
I den stora salen som numera fungerar som allrum och matplats har Lotta och Henrik jobbat med en enkel basinredning i en monokrom gråskala för att skapa en lugn bas. Soffa, hylla och runt bord från Hay. Vardagen är ständigt föränderlig, men den vackra gamla salen vilar i sig själv.
Av Cia Wedin
Foto Stellan Herner
Salen är hemmets samlingspunkt. Bordet har skiva av rejäla träplankor och benbockar från Hay. Stolar från Muuto och Hay. Skåpet byggde Lottas mamma på 60-talet och det har fått stå kvar, idag rymmer det barnens pysselmaterial. I fönstret en pappersskulptur av Clara von Zweigbergk.
Våningsplan 3 var tidigare råvind, men på 60-talet lade Lottas mamma in ett golv av tegel som återfannas i husets källare. De unika stenarna är stämplade med Slottet Tre kronors sigill och är mer än 300 år gamla. Soffa från Ligne Roset, lampa Arco av Achille och Pier Giacomo Castiglioni för Flos, trebent originalmodell av stol Myran av Arne Jacobsen, Fritz Hansen, och bord från Muuto.
Att inreda ett 300 år gammalt hus kräver att man är uppfinningsrik och hittar unika lösningar.
– Vi har integrerat modern teknik så diskret som möjligt. Man kan inte borra och sätta upp saker hursomhelst på sådana här väggar och snickerier.
När huset renoveras sker det byggnadsvårdsmässigt.
– Vi skalar ner till grunden, kalkputsar väggarna … Nyligen tog vi bort ett golv som var 80 år gammalt och lade in 300 år gamla trätiljor istället – det handlar om att vara varsam. Det behöver inte se mindre modernt ut för det.
I sin arkitektfirma Imberg Arkitekter arbetar Lotta och Henrik med projekt som engagerar dem personligt.
– Vi försöker verkligen finna uppdrag med hjärta i! I ett projekt räddar vi en 1600-talsgård och jobbar med byggnadsvård. Nästa gång ritar vi ett modernt sommarhus på Gotland. Eller skapar en mödra- och barnavårdsklinik i Burkina Faso, ett av världens fattigaste länder.
Imberg arkitekter är en del av kompetensnätverket Yennenga Progress.
– Vi tror att arkitektur är viktigt och att vi kan göra skillnad, göra något bra genom arkitekturen. Vi tror att omgivningen påverkar hur människor mår, hur vi arbetar, leker, lever och drömmer.
I Palomas rum finns en vindskupa med litet fönster med utsikt över takåsarna i Gamla stan. Bordet är hembyggt av en träskiva och benbockar. Väska och skrivbordsaker från E Torndahl. Ikeapallen har fått en rödmålad sits.
En enkel vit trätrappa leder till sovrummet högst upp i huset. Pelaren är en återanvänd travers som återfanns i huset när det renoverades på 1980-talet. Vägg av perforerad board.
Lotta har gått på keramikkurs tillsammans med barnen Maxine och Paloma. Här är några alster. Den stora turkosa koppen med två handtag är skapad av Maxine, 6 år. Bricka av Clara von Zweigbergk.
Det lilla köket är kvar på sin originalplats sedan 1700-talet! Skåpinredningen är från 1970-talet. Här har Lotta och Henrik valt enklast möjliga uttryck, och målat allt i en mild grå kulör. Nya strama bänkskivor i granit står vackert mot det 300 år gamla trägolvet.
Väggen putsades och infärgades i samma kulör, men helmatt. Skärbrädor från E Torndahl, Ferm Living och Hay. Bricka av Clara von Zweigbergk för Hay.
Även golven i huset lutar – en bit av en skärbräda får stabilisera benbocken från Hay. Pall Raw av Jens Fager för Muuto.
Längst upp under taknocken finns föräldrasovrummet som har fönster i flera olika väderstreck. Rummet inreddes på 1960-talet av Lottas mamma, med platsbyggda garderober, slipade trägolv och vitmålade bjälkar. Sänglinne från Hay, gardiner i tjock sammet, lampa Mayday av Konstantin Grcic för Flos.
Hängare Dots från Muuto, ugglan har Lotta ritat, dockbyrån kommer från Lottas mormor, skål från E Torndahl.